Som tidigare nämnts är det i Taiwan inte lätt för den anställda att få avgångsvederlag (資遣費).
Särskilt om den anställda säger upp sig på eget initiativ (自請離職),
kan den anställda inte få avgångsvederlag (資遣費) (artikel 18 i lagen om arbetsnormer),
och det skiljer sig från vad som gäller i en del andra länder, till exempel Korea.
Det finns dock undantagsfall.
I följande särskilda situationer måste arbetsgivaren betala avgångsvederlag till arbetstagaren även om arbetstagaren säger upp sig på eget initiativ (artikel 14 i lagen om arbetsnormer, som tillämpar artikel 17 analogt; 勞動基準法第14條):
- När arbetsgivaren vid ingåendet av arbetsavtalet (勞動契約) gör en osann viljeförklaring (虛偽意思表示) så att arbetstagaren tar fel och det finns risk att lida skada
(till exempel när arbetsgivaren säger till arbetstagaren att denne vid anställningen ska skickas till en utländsk filial som i själva verket inte finns)
-
När arbetsgivaren, en familjemedlem till arbetsgivaren eller ett ombud för arbetsgivaren (代理人) utövar våld eller tillfogar arbetstagaren en allvarlig förolämpning (重大侮辱)
-
När det avtalade arbetet kan skada arbetstagarens hälsa, förbättring har begärts av arbetsgivaren och det inte har någon verkan
-
När arbetsgivaren, dennes ombud eller en annan arbetstagare har en lagstadgad smittsam sjukdom (法定傳染病), det finns smittorisk för arbetstagare som arbetar tillsammans och detta utgör en allvarlig fara för arbetstagarens hälsa
-
När arbetsgivaren inte betalar ersättning (工作報酬) enligt arbetsavtalet, eller inte ger tillräckligt med arbete till en arbetstagare vars ersättning beräknas per styck (按件計酬)
-
När arbetsgivaren bryter mot arbetsavtalet eller arbetslagstiftningen så att det finns risk för kränkning av arbetstagarens rättigheter och intressen
Det vanligaste exemplet är att arbetsgivaren
inte betalar lön (工資) i tid,
inte betalar övertidsersättning (加班費),
eller inte ansluter arbetstagaren till Taiwans arbetstagarförsäkring (勞保) eller Taiwans sjukförsäkring (健保).
I sådana fall måste arbetsgivaren betala avgångsvederlag till arbetstagaren även om arbetstagaren avslutar arbetsavtalet på vanligt sätt.
Lagen om arbetsnormer (勞動基準法) föreskriver dock att,
om arbetstagaren vill avsluta arbetsavtalet med stöd av punkterna 1 eller 6 ovan (till exempel för att avsluta avtalet på grund av utebliven försäkring),
arbetsavtalet måste avslutas inom 30 dagar från den dag då arbetstagaren fick kännedom om situationen,
eller, för punkt 6, inom 30 dagar från den dag då arbetstagaren fick kännedom om skadans följd.
Arbetstagaren måste alltså hålla reda på fristen väl.
Med andra ord,
Taiwans rätt ger, beroende på om felet ligger hos arbetsgivaren
eller hos den anställda,
endera parten rätt att slippa betala avgångsvederlag eller att kräva det.
Ibland, när det finns fel på båda sidor i arbetsförhållandet,
om tvisten uppstår,
beroende på vem som först avslutar avtalet med tillräckligt skäl
kan avgångsvederlag utebli eller krävas.
Därför är, i arbetstvister (勞資糾紛) i Taiwan,
”tiden” mycket viktig.
Den som förbereder sig i förväg står i regel starkare för att ta till vara sina rättigheter; något visst utfall följer inte av det.
Se också:
